Det var halloween, folk hade pengar och alla var på bra humör. I helgen var jag ute med några sköna lirare som det inte finns något stopp på. Bra killar dvs. Vi träffade en hel del människor som la sig i och ville vara en del av vårt sällskap. Ni vet hur det är. Det går inte att bli av med dom.
Den här killen ville alla bli av med. Instoppad tröja med sportbladet i fickan var ett dåligt val på en fredagskväll.
Den här lirarn som förmodligen får betalt för att gå runt och se ut sådär, plockade hem helgens jackpot. Han: 40 år. Hon: 70 år. Dags att införa en övre åldergräns? Någon?
Den blonda tjejen insisterade på att följa Superbloggarna om vi skrev ett inlägg om henne. Vi krävde en bild på henne. Kompromissen var ett faktum och palestinasjalarna var inte sena till att posera.
...så blev vårt gemensamma projekt censurerat, borttaget, deletat, nedmonterat, utvisat, våldtaget och förintat. Kalla det vad ni vill, det var ett riktigt skitbeteende hur som helst. Petter, om du läser det här, var är ditt sinne för humor?
Nåväl, det är ju en illa dold hemlighet att hiphopare inte vet vad som är roligt. Om jag hade vart Petter i det här youtubeklippet hade jag asgarvat ihjäl mig. Men inte Petter, nä han ser lika förbryllad ut som om han hade fått i uppgift att lösa ett knepigt mattetal, "shiiit". Till hans försvar ska dock sägas att han är svinbakis. Det märker ni va?
Le nån gång mannen. Sho bre!
Jag vet inte vad som är roligast egentligen. Är det när Petter, den dokumenterat girigaste människan i branschen, påstår att han generellt är emot att göra en "greatest hits som man säger" (guldstjärna för citationstecknena med fingrarna och den flackande blicken)? Är det losern till studiotekniker som provar fritt fall på jobbet? Eller är det kontrasten som uppstår när den flåshurtiga vinjetten rullar igång? Jag har ingen aning men kan inte sluta skratta som Pippi Långstrump-Tommy.
