Jag: Visst är det lustigt hur märkligt det kan bli ibland med svenska uttalsregler?
Caligula: Vad tänker du på mer specifikt?
Jag: Till exempel efternamnet Jonson. Samma bokstav uttalas olika i samma ord. O:et i Jon liknar inte alls det O som finns i -son.
Caligula: Ja.
Jag: Det sista O:et i Jonson drar mer åt Å-hållet. Men samtidigt vill man ju inte byta ut det mot ett renodlat Å, uttalet är som ett mellanting mellan ett O och ett Å.
Caligula: Nä det vill man ju inte.
Jag: Nä.
Caligula: Nä.
söndag 26 oktober 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar